Jag har insett att majoriteten av de TV-serier jag gillar påminner om varandra: en emotionellt störd, lite fulsnygg man som är riktigt bra på något har en huvudroll i allihop: House, Lie to me, A wire in the blood och the Mentalist. House har jag tröttnat på efter att ha plöjt de första fyra säsongerna: när man hört alla one-liners och insett att han aldrig kommer att få till det med chefen är det bara det medicinska kvar och det är så fel att HSAN skulle få skrämselhicka av inledningen. Det är inte bara det att de åker hem och snokar hos patienterna, gör extremt mycket utredningar och testar behandlingar för att se om de har effekt istället för att ta en ordentlig anamnes dvs prata med patienten. I första säsongen hade House stetoskopet bakochfram.
Tisdagarna har varit mina mest sociala kvällar här i norr med the Mentalist följt av Lie to me i sällskap av min bästa granne och ibland ytterligare en eller två trevliga locals. Förra tisdagen satt vi förvånade och kände oss snuvade på konfekten när Lie to me utan förvarning eller förklaring ersattes av någon skitserie i sedvanlig TV3-klass. Om TV blir en lite viktigare del av mitt liv är jag rädd att jag kommer börja skicka indignerade rättshaveristinsändare med avsändare som "hederlig licensbetalare" eller "en som fått nog" till TV-ombudsmannen, om det nu finns en TV-ombudsman - vi TV-haverister har annat att tänka på.... emotionellt störda, lite fulsnygga TV-karaktärer tex.
lördag 6 mars 2010
måndag 1 mars 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
