VÄRDEGRUND, hört det till leda eller?

Lennart Sjöberg som bloggar om socialpsykologisk forskning menar i en intervju att det är slöseri med pengar och något som tex polisen gör istället för att ta itu med sina problem med attityder hos anställda.

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig...

”Healthy citizens are the greatest asset any country can have” sa Winston Churchill. Jag är inte till stor hjälp den här månaden känner jag, medan tapeten i min hals sakta spricker upp och lossnar i stora sjok. Jag har hostat och snorat i en månad och familjens framtida smittspridare #1 har inte ens börjat på dagis (förlåt, förskolan).

Kvinna dödad av älg

Ett djur till att vara rädd för häruppe.

Så länge mörk choklad inte är farligt kan jag ju trösta mig med det.

Att sälja sig

Katrin Zytomierska vars blogg jag till skillnad från min omgivning gillar och läser har en pojkvän som heter Bingo Rimér (om det undgått någon) och en kompanjon som heter Niclas Rahm - de har en PR-byrå ihop. Gissningsvis ingår trions bloggar i något "exponering i sociala media-paket". De gör nämligen rätt uppenbar reklam för samma produkter:

Niclas Rahm älskar ett billigt HM-shampoo...och det gör Katrin också!

Bingo dricker Bantarsmoothies...och se, det gör Niclas också!

Samma hälsokostteer går hem hos både Bingo, Niclas och nu senast Katrin (större reklambudget kanske?).

Det här gör mig lite beklämd - jag gillar de här bloggarna men det känns så billigt och sunkigt. Jag hoppas att de får bra betalt men misstänker att värdeminskningen på det "personliga varumärket" faktiskt är större.

De läser Andreas Carlssons bok också men det stör mig inte på samma sätt - bokhora är ju något bra.

Diagram som visar saker man faktiskt bryr sig om

Det hjälper att se diagram som ett alternativ till att på vetenskaplig engelska beskriva något för att uppskatta dem - eller att hitta till GraphJam. Några exempel:

see more Funny Graphs

see more Funny Graphs

see more Funny Graphs

see more Funny Graphs


see more Funny Graphs

see more Funny Graphs

Frontkomiker

Mårten Andersson ber om ursäkt för något unket Michael Jackson-skämt som upprört fanfanatiker världen över. Då etiketteras han "frontkomiker". Är det någon synonym till "under bältet" eller? Om det betyder att hans stand up är baserad på taffliga sexskämt kanske jag borde gå och lyssna, det kan ju vara helt i min taskiga smak. (Nudge, nudge, stand up, he he he).

Här bor jag nu

Till er Petror som båda funderar på att besöka oss, lite mer information kan vara på sin plats... den här extrainformationen dyker upp när man tittar på husannonser på Blocket.











(Nej, vi ska inte flytta. Vi håller koll på vem som ska flytta och varför häruppe när det inte är någon trav eller gala på TV:n)

Kannibalism för nybörjare

Är det bara jag som tänker "mata ett varmt litet knyte med sin partner"? Huvaligen.

Det perfekta trädet

Vi hittade det på morgonpromenaden, S och jag. Någon annan hade hunnit före oss dit:

Reklampaus

Den här stal jag från Hanna Fridéns stundtals briljanta blogg.

Att bo i en norrländsk shoppingmetropol

Pachelbel och Vitamin C

Den här finns - i en starkt förkortad version förstås - med i en leksakssynth som S fått av sin farbror och faster. Jag tycker så mycket om den men kunde inte komma på vad den hette eller vem kompositören var. Eftersom jag är allt för teknikinkompetent för att använda det där programmet som identifierar det mesta i musikväg om man spelar några takter för det fick jag hitta ett annat sätt.



Jag kom ihåg att den här i stort sett är en textsatt stöld och efter det var det lätt. Googla är jag tack och lov ganska bra på.

Vad är det jag har missat?

Lika som bär II

När Camilla Parker-Bowles, hertiginna av Cornwall, visar barn sin bästa sida kommer jag att tänka på det här klassiska klippet:

Tuta och kör

När någon får ett epileptiskt anfall får de låta bli att köra bil tills de varit anfallsfria i ett år - tidigare var det två år som gällde i Sverige men vi har anpassat oss till EU:s lagstiftning. Hjärtsjukdom med risk för svimning och dåligt kontrollerad diabetes är andra sjukdomstillstånd som kan göra att någon förbjuds köra sin personbil.

Ändå är det två andra sjukdomar som är de i särklass vanligaste sjukdomsorsakerna till att en bilförare skadar andra i trafiken: demens och alkoholberoende. Då känns det lite märkligt att läsa om den australiensiske mannen med "lätt demens" som skulle köpa mjölk, tog fel avfart och var borta i nio timmar. Påverkat omdöme, någon?

När jag var ny och grön som läkare utgick jag ifrån att människor själva - eller deras familjer - skulle ta initiativet till att lägga bilnycklarna på hyllan. Därför missade jag nog i flera fall att fråga om de faktiskt körde bil. Nu brukar jag när jag ser klassiska demenstecknet "head turning sign" alltid förhöra mig om bilkörning.

Vad är då head turning sign? Jo, när personen man ställer en fråga till vänder sig till den som medföljer - ofta en make/fru - och väntar sig att den personen skall besvara frågan åt dem eftersom de inte förstår eller inte kan formulera ett svar.

Rena natta

Det är mörkt ute här redan vid 15-tiden nu och vi har inte ens nått de mörkaste dagarna än. Jag längtar utomlands, till betydligt sydligare breddgrader än den här, insisterar hårdare på att S tar sina D-vitaminer varje dag och smyger i mig själv en dos då och då också, all fet fisk till trots. När jag klagar lite inför en rysk väninna visar det sig att hon kommer från en stad som har polarnatt. Solen går ner omkring 10 december för att sedan inte komma upp igen förrän 7 januari. Undrar hur många värmeljus IKEA skulle kunna sälja där?

Gamla bekanta och internets förträfflighet

När jag var 17 reste jag och min dåvarande väninna M till Marbella tillsammans. Våra skillnader blev väldigt tydliga för oss där, hon ville tex tillbringa nätterna på ett extremt trångt disco där vi hela tiden blev nypta i rumpan och fick käcka förslag och "komplimanger" av rätt sliskiga killar.
Själv ville jag gå till bögklubben vars personal såg oss som små maskotar och bjöd på champagne, där en tjej och en kille anförda av en karismatisk kille i drag dansade och sjöng (mimade till?) Cleo-cleopatra, la Reina de Nila och där C serverade. Jag tyckte att han var så vacker med sitt solblekta hår, godmodiga leende och vita skrattrynkor i ögonvrån i stark konstrast mot hans solbrända ansikte. Jag minns lyckoruset när han gick ut och plockade en fuchsiafärgad blomma (en fuchsia kanske?...) och hur vi kysstes, sista natten på min resa. Han berättade om sina långa simturer, "it´s my therapy" och bjöd hem mig på te. Eftersom vi skulle med ett flyg tidigt på morgonen, M skulle ha blivit hysterisk och ja, eftersom jag bara var 17 år, så tackade jag nej. Jag tog ett kort då, med min kompakta turistkamera, för att minnas honom. Kortet finns väl någonstans men jag har inte sett det på länge men jag kommer ändå ihåg honom och hans argentinska namn. När jag nu fulgooglar honom ser jag att det har gått bra för honom, han är fotograf och hans modebilder syns i Vogue.

Antony Hegarty/If it be your will

Den här ska jag dö till, om inte något ännu bättre uppenbarar sig de närmaste 70 åren....

Nytt hopp för forskningen!

Kanske kommer forskning att bli riktigt hett nu?
Kvinnan bakom bloggen "Belle de Jour" (om hennes liv som lyxprostituerad) som blev TV-serien "Secret diary of a call girl" har kommit ut ur anonymiteten. Hon heter Brooke Magnanti, enligt artikeln är hon disputerad forskare och höll på att slutföra sin avhandling 2003 då hon pga akut pengabrist valde att etablera sig som call girl.
En sökning på Medline via PubMed (stor databas för medicinska vetenskapliga artiklar) ger dock vid handen att hon har bara tre artiklar publicerade i sitt namn och det 2008 och 2009:




1) Det verkar ha varit ett tidskrävande arbete.
2) Tack och lov för svensk doktorandfinansiering!

Vad är en trevlig kväll?

Kvällen tillbringade vi hos vänner, med vänner. Vi var tre par men det kändes inte som en "parmiddag", det var bara god mat (en ljuvlig förrätt på rökgravat reninnanlår och en fantastisk men mäktig saffranskladdkaka till dessert), gott vin (bl a en mycket god Amarone som jag var alldeles för förkyld för att njuta av i den utsträckning vinet förtjänade det), samtal och spelet Jeopardy! komplett med små knappar att trycka på när man kan rätt svar. Jag har inte haft så långsam signaltransmission från hjärna till hand på mycket länge men kul var det och mitt lag vann. S nattade vi i ett intilliggande rum på en madrass som hon naturligtvis, trots våra "staketbyggnadsförsök", rullade ner från en gång. När det blev dags för oss att ta oss hem hade det kommit flera centimeter mjuk, vit snö. Nu, i november, kan jag glädjas åt snön. I september var jag mindre road. Snart har jag skoter, utförs- och längdåkning och kanske, med S som alibi, pulka att roa mig med.

Vellinge continued

Apropå mina Vellingeinlägg fick jag en länk av Petra R, tack för det!

Dagens favorit bland tidsfördriven

Dagens favorit är Piers Morgans krönikor i Daily Mail.

En intressant detalj är att han på sin webbplats uppger detta om varför han fick sparken från sin redaktörstjänst på Daily Mirror:
"2004 he was sacked following the decision to publish photos of British soldiers apparently abusing Iraqi prisoners of war"
Där nämns ingenting om att bilderna var förfalskningar och inte särskilt skickliga heller, han lyckas faktiskt framstå som något av en grävare istället för sensationssökande med bristande källkritik. Ändå gillar jag honom.

Det hettar till i Vellinge

Sydsvenskan har i dag en chat med Lars-Ingvar Ljungman, kommunalråd i Vellinge. Nu är den avbruten eftersom brandlarmet gått i kommunhuset. Orsaken är oklar, det kan vara Lars-Ingvar som brinner för sina medmänniskor.

Solidaritet är en klubb vid Stureplan, Vellinge är en kom-inte-hit-kommun

"Om man undrar vad Gud tycker om pengar behöver man bara se på vem han ger dem till", så sa min gamle studentkorridorgranne Mattias, kristen med filosofisk läggning. När Vellinge kommun nu är på nyheterna för sin ovilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn tänker jag på det. Jag tänker vidare på varför det är de som har mest som försöker smita ifrån att betala till det gemensamma, som TV-licens (moderata ministrar, någon)?
Är mycket pengar en fara för din solidaritet?

Igår på TV-nyheterna (trötta småbarnsföräldrar minns inte vilken kanal) intervjuades bl a en kvinna som bodde granne med vandrarhemmet som är tänkt att bli nytt hem åt barnen. Hon uppgav att hennes man var positiv men hon negativ, som skäl angav hon att när de har gäster brukar dessa ju bo på vandrarhemmet. Skönt att man har sina prioriteringar klara.

Finn fem fel

Från en meny på en restaurang i en stad inte så långt härifrån. Filéns lamhet kan jag inte uttala mig om, inte heller hur åsen smakade eller om det var alkhol i vinet, vi tog det säkra för det osäkra och åt något annat. Särskriven och felstavad mat smakar ofta sämre har jag märkt.

























Läser man kända barnböcker förstår man dock att felstavning är något vi tidigt indoktrineras till, här ur Max dockvagn:

Förkylningsvoodoo

Kokar napparna i fåfäng förhoppning om att slippa återsmittning.

Dialekter och andra sjukdomstillstånd

Här i trakterna talas det utöver vanlig norrländska även samiska och bondska. Det senare är inte ett eget språk (men nästan när det talas rätt). Under ett av mina inhopp på sjukstugan kom ett äldre par in - vem av dem som var patient minns jag inte, de hjälptes åt med berättandet - och de pratade bondska. Då hade jag hunnit höra tillräckligt mycket bondska för att förstå vad som sades. Efter kanske fem minuter kom de på det: Men hur förstår doktorn vad vi säger?! Vi pratar ju bondska!


Ett av mina lokala älsklingsord är mjukas. Det betyder kela, smekas, gosa. Visst är det fint? (och nej, det äldre paret hade inte någon sjukdom som fick mig att associera till att mjukas utan något mer prosaiskt, kanske högt blodtryck?)

Dagens nygamla favorit

Jag har länkat hit förut men då hade Shit my Dad says ca 50.000 följare. Nu har Justin 717576.

Det här hade kunnat vara sagt av min pappa om han a) hade talat engelska som förstaspråk och b) hade gått på roligare piller än de blodtrycksmediciner han tar

Freudianska felsägningar

När jag var i Uppsala på årsmöte för några veckor sen skulle en talhållande akutklinikschef säga något om att ta över "stafettpinnen" men sa istället, högt och ljudligt, "stafittpinnen". Folkets jubel utbröt omgående. När jag i förra veckan jobbade på akutavdelning och hade med mig en trevlig kandidat så skulle hon besvara en fråga om vad vi letade efter på en hjärtsviktspatients ben. Svaret skulle vara "pittingödem" vilket är svullnad pga vätska i vävnaderna så att det bildas en liten grop om man pressar sitt finger emot benet en stund. Istället sa hon, inte lika högt och ljudligt men ändå fullt hörbart "pettingödem".

Det verkar som om läkare och blivande läkare går och tänker på ungefär samma saker som gemene man. Penibelt...
(oj, där var det nära va?)

Dagens nordliga accessoar

(Jag vet, som fotograf är jag betydligt mer klumpig än Klumlik. Dessutom ligger mina ordvitsar som synes på samma nivå som en alkoholdement Göteborgares.)

I vintervana Norrland döms dagens outfit annorlunda

Igår kom vi hem efter drygt två veckor i Stockholm, staden där vissa invånare hellre skulle gå utan överdel än med mössa bland folk. Jag glömde mina handskar där och någon mössa har jag ännu inte hunnit leta fram ur katakomberna under vårt hus. På barnvagnspromenaden i eftermiddags var jag med andra ord inte klädd för årstiden och en mötande rullatortant stirrade på mig som om jag vore vårdintygsmässig*. Jag försökte stirra tillbaka som om jag inte var det men är osäker på hur jag lyckades.




*vårdintyg är det en läkare skriver på någon som bedöms lida av en allvarlig psykisk störning för att kunna kvarhålla personen på psykiatrisk klinik mot dennes vilja

En central del av mitt bloggmissbruk...

Dagens favorit är Ketchupmamman.

Raindrops on roses and whiskers on kittens

I Teletubbies, en av en eventuell guds gåvor till småbarnsföräldrar, har de fyra färgglada varsin favoritsak: Po har en sparkcykel, Lala en boll, Dipsy en hatt och Tinky-Winky skapar bögrykten med sin handväska.
Själv har jag många men nej, Sound of Music är inte en av dem.
Dagens favorit är Hanna Hellquists krönikor.

Med döden som manager

En gammal korridorgranne skrev "Olle Ljungström i mitt hjärta" på Facebook. Jag tänkte genast att han dött och kände ett starkt inre tvång att googla men icke. Han förefaller vara vid liv.
Visst verkade han sjuklig (levercirrhos på etylbas, någon?) i dokumentären men varför utgår jag ifrån att man måste vara död för att bli hyllad? Varför blir man mindre "slut som artist" genom att trilla av pinn, kasta in handduken, expirera?

Tydligen är döda kändisar väldigt populära i reklam för att de inte plötsligt bedrar sina makar/makor, begår brott eller, gud förbjude, vinner "sämst klädda". Är det en parallell, älskar vi de döda artisterna mer för att de inte plötsligt sviker oss med ett uselt album eller är det för att döden gör dem ännu mer ouppnåeliga?

Imorgon kommer jag att älska Stockholm ännu mer (igen). Då styr vi nämligen kosan hemåt norr.

Jag är inte död än

Jag har bara jobbat mycket och ägnat resten av tiden åt att umgås med man, barn, vänner och Stockholm med hennes underbara efterlängtade utbud av allt jag i norr efterlängtade.

Imorgon: hemåt, norrut, mot många flera inlägg.

Nu: mot det stora sjukhuset för en dag av att försöka framstå som förtroendeingivande trots att jag går i pyjamas.

Bra där, Aftonbladet

Har journalisten dyskalkyli eller är det två av OG-medlemmarna som hotat rätt rättsperson?