Bekänna färg

I en ort här i norr hände det sig en gång att en man dömdes till fängelse för skattebrott. För att detta inte skulle dra vanära över familjen informerades omgivningen om att han skulle bege sig utomlands, till soligare breddgrader, en tid.

Hela samhället visste att han hade ett fängelsestraff att avtjäna, sådan är små samhällens natur att allt sprider sig, snabbt som en präriebrand, från mun till mun och från hus till hus.

När han återkom från sin "resa" hade hans familj köpt ett solarium så att han på några dagar kunde fullborda illusionen. Ingen låtsades om något annat än att han verkligen varit på en strand någonstans.

Jag undrar vad de vet om mig?

Vit jul, jul i vitt

Det har varit någon form av bloggupprop om vit, dvs helnykter, julafton på flera bloggar. Då tänker jag på minnesvärda berusningar och minns med ett leende en patient som kom in för att han inte mindes. Eftersom sjuksköterskan som tog emot inte visste hur hon skulle prioritera honom fick jag träffa en medelålders man, milt sagt vodkadoftande, som just kommit till akuten ackompanjerad av sin nyktra hustru.

-Berätta om besvären som gjort att du kommit hit.
-Jag har minnesluckor.
-Om du blåser i den här alkomätaren bara...du har 4,3 promille. Jag tycker att det verkar helt normalt att få minnesluckor när man har så mycket alkohol i kroppen, det som är förvånande är väl snarare att du är helt vaken och går att prata med?
-Jag har varit mycke´ fullare förr och då fick jag inga minnesluckor.

Hur svarar man på det? Jo, med en spruta med vitamin B1 och en remiss till Beroendeakuten.

ICA recenserar

Hur känns det att skära i lik?

När jag som Lundastudent lade alldeles för stor del av månadens budget på att gå på bal (vilket hände ganska ofta, väl investerade pengar trots löksoppa en vecka emellanåt) dök frågan nästan alltid upp. Där satt vi alltså, flicka och pojke i våra finaste kläder, avnjutande en trerätters middag med tillhörande drycker och spirituell konversation. "Vad läser du då?" kändes som en ganska relevant fråga men "läkarlinjen" var svaret som ofelbart enkelriktade konversationen. Fascinationen för döda är uppenbarligen så stark att den slår all inlärd samtalsetikett (jag ser en möjlighet att spaltkonkurrera ut Magdalena Ribbing om läsarfrågorna här men väljer att avstå).
Det kändes inte speciellt trevligt alls kan jag meddela, vi försökte alla slippa men insåg till sist att vi var tvungna. En modell eller en 3D-simulering tillät åtminstone mig att koncentrera mig mer på det som var tanken bakom, nämligen att lära anatomi. Dissektioner handlar inte om inlärning: det är en bisarr initieringsrit till en utdöende sekt där man kallar varandra "Bäste broder"

Håriga bud

Hanna Fridén vars blogg jag tror mig ha hyllat tidigare har fått kommentarer om att hon är en dålig förebild efter ett erkännande om att hon rakar sig under armarna. Då minns jag våren i ettan i gymnasiet när jag inte rakade benen.

En klasskompis (som faktiskt hade lite man boobs efter att ha minskat sin träningsdos från 7 dagar/vecka till att titta på sporten på TV - om han orkade...) klappade mig på benen en dag när jag hade shorts och minimal stubb. Det fick honom att utbrista "öööh, läskigt, kan du inte typ vaxa dom istället" (nej, vi hade ingen som helst relation och han borde ha gett fan i mina ben redan från början).
Tvärförbannad bestämde jag mig för att låta håret på benen växa. Jag minns att jag var väldigt generad hela tiden som min ganska missriktade protest varade - men jag frös åtminstone inte.

Hypnos för hemmabruk

Jag hittade till en ny blogg nyss, Sonja Abrahamsson heter hon och bloggen heter Burriburr. Hon är rolig och Västerbottning, kan det bli bättre? På bloggen ligger ett klipp uppe med en kille som dansar till Michael Jacksons "Bad" och han har de största moobs jag någonsin sett. Han måste ha implantat, jag ser ingen annan förklaring. Även om han bara tränade pectoralis- och biceps borde tex underarmarna vara mer muskulösa. Trots ett växande obehag kunde jag inte slita mig från klippet och jag stängde inte av det trots att jag ville. Nu ska jag titta på det igen.

Att skriva sitt liv som de blå männen

När min pappa var barn under andra världskriget längtade han efter fred och resor till de platser långt borta med exotiska namn han bara läst om i böcker. Då var det till Timbuktu han lovade sig själv att åka om det någon gång blev fred igen. För snart ett decennium sedan gjorde jag den resan i hans ställe och sann mot pojkböckerna red jag på en kamel ut i Sahelöknen med en tuareg som guide. Han berättade om hur en man hos hans folk när han börjar komma till åren skriver ner sin historia åt sina barn. Han berättar om sina resor, drömmar och tankar för dem, han skriver sitt liv.
Han hade inga barn än, hans fru var bara 16 år, och han var analfabet. För mig var det svårt att få ihop att en person jag hade så intressanta diskussioner med, att någon så nyfiken, som tänkt och lärt så mycket, inte hade tillgång till ett skrivet språk. Han höll på att lära sig skriva - på arabiska eftersom han var muslim, inte på sitt eget språk - för att kunna följa traditionen. Efter det försökte jag lite försynt att få mina föräldrar att skriva om sina liv. Nu, med ett eget barn, funderar jag på vad min generation kommer att lämna kvar. Om våra resor: Resedagboken.se. Om våra drömmar och tankar: bloggar och om händelserna i våra liv: Facebook. Jag undrar om kvaliteten blir bättre av att vi övar så mycket på skrivandet eller om det som betyder något drunknar i all text. Mitt barn kommer aldrig att läsa om mina drömmar och min pappa kommer aldrig till Timbuktu.

Killar med koll

Enligt DN ser killar med koll ur såhär. Den där armen bakom nacken, är det en motsvarighet till modebloggarposen för tjejer där man står med korsade ben?

Känslan för några dagar sen

Sen kom SKATTEÅTERBÄRINGEN.

PPM-hysterisk

Ibland retar jag mig på kvällspressens sensationssökande formuleringar men i dag är jag nöjd: Expressens grava överdrift ("så räddar du PPM-pengarna") fick mig att gå in på min PPM-sida för första gången på kanske två år. Nu klurar jag på vad jag ska byta mina två förlustfonder till. Jag minns panikstressen när systemet med eget ansvar var nytt: vad skulle man välja? Bråttom var det också.
Till dags dato har jag 86 531 kr på mitt PPM-konto. Det kan inte ha gjort skillnad på många tusenlappar att jag hann med den där gången. Nu ska jag försöka dubbla mitt innehav så fort som möjligt! Två av mina fem fonder har gått minus sedan starten, båda tillhör Swedbank. Det är dags att byta bort dem nu.

PPM-innehavet kan man se genom att logga in med bankid (eller personlig kod) på ppm.nu .
Expressens investeringsråd kan kanske vara till hjälp - eller så förlitar man sig på PPM-doktorns råd eftersom de ger goda råd helt gratis. Tyvärr misslyckas jag med att googla fram någon bild på en guldrullator men det är förstås målet.

Dagens julklappstips

Tillverka dina egna sexleksaker av Matt Pagett. Här lär man sig knyta en läderpiska, snickra en dubbeldildo och vara kreativ med en mogen melon "och andra grönsaker". Jag minns hur det var förr, när ungdomarna fick nöja sig med en dammsugare eller en bidé! Tiderna förändras men minnet av en sån här julkapp lär ju komma att bestå, åtminstone om paketet öppnas i "rätt" sällskap.


99:- på Bokus, 96:- på Adlibris.

VÄRDEGRUND, hört det till leda eller?

Lennart Sjöberg som bloggar om socialpsykologisk forskning menar i en intervju att det är slöseri med pengar och något som tex polisen gör istället för att ta itu med sina problem med attityder hos anställda.

Fråga inte vad ditt land kan göra för dig...

”Healthy citizens are the greatest asset any country can have” sa Winston Churchill. Jag är inte till stor hjälp den här månaden känner jag, medan tapeten i min hals sakta spricker upp och lossnar i stora sjok. Jag har hostat och snorat i en månad och familjens framtida smittspridare #1 har inte ens börjat på dagis (förlåt, förskolan).

Kvinna dödad av älg

Ett djur till att vara rädd för häruppe.

Så länge mörk choklad inte är farligt kan jag ju trösta mig med det.

Att sälja sig

Katrin Zytomierska vars blogg jag till skillnad från min omgivning gillar och läser har en pojkvän som heter Bingo Rimér (om det undgått någon) och en kompanjon som heter Niclas Rahm - de har en PR-byrå ihop. Gissningsvis ingår trions bloggar i något "exponering i sociala media-paket". De gör nämligen rätt uppenbar reklam för samma produkter:

Niclas Rahm älskar ett billigt HM-shampoo...och det gör Katrin också!

Bingo dricker Bantarsmoothies...och se, det gör Niclas också!

Samma hälsokostteer går hem hos både Bingo, Niclas och nu senast Katrin (större reklambudget kanske?).

Det här gör mig lite beklämd - jag gillar de här bloggarna men det känns så billigt och sunkigt. Jag hoppas att de får bra betalt men misstänker att värdeminskningen på det "personliga varumärket" faktiskt är större.

De läser Andreas Carlssons bok också men det stör mig inte på samma sätt - bokhora är ju något bra.

Diagram som visar saker man faktiskt bryr sig om

Det hjälper att se diagram som ett alternativ till att på vetenskaplig engelska beskriva något för att uppskatta dem - eller att hitta till GraphJam. Några exempel:

see more Funny Graphs

see more Funny Graphs

see more Funny Graphs

see more Funny Graphs


see more Funny Graphs

see more Funny Graphs

Frontkomiker

Mårten Andersson ber om ursäkt för något unket Michael Jackson-skämt som upprört fanfanatiker världen över. Då etiketteras han "frontkomiker". Är det någon synonym till "under bältet" eller? Om det betyder att hans stand up är baserad på taffliga sexskämt kanske jag borde gå och lyssna, det kan ju vara helt i min taskiga smak. (Nudge, nudge, stand up, he he he).

Här bor jag nu

Till er Petror som båda funderar på att besöka oss, lite mer information kan vara på sin plats... den här extrainformationen dyker upp när man tittar på husannonser på Blocket.











(Nej, vi ska inte flytta. Vi håller koll på vem som ska flytta och varför häruppe när det inte är någon trav eller gala på TV:n)

Kannibalism för nybörjare

Är det bara jag som tänker "mata ett varmt litet knyte med sin partner"? Huvaligen.

Det perfekta trädet

Vi hittade det på morgonpromenaden, S och jag. Någon annan hade hunnit före oss dit:

Reklampaus

Den här stal jag från Hanna Fridéns stundtals briljanta blogg.

Att bo i en norrländsk shoppingmetropol

Pachelbel och Vitamin C

Den här finns - i en starkt förkortad version förstås - med i en leksakssynth som S fått av sin farbror och faster. Jag tycker så mycket om den men kunde inte komma på vad den hette eller vem kompositören var. Eftersom jag är allt för teknikinkompetent för att använda det där programmet som identifierar det mesta i musikväg om man spelar några takter för det fick jag hitta ett annat sätt.



Jag kom ihåg att den här i stort sett är en textsatt stöld och efter det var det lätt. Googla är jag tack och lov ganska bra på.

Vad är det jag har missat?

Lika som bär II

När Camilla Parker-Bowles, hertiginna av Cornwall, visar barn sin bästa sida kommer jag att tänka på det här klassiska klippet:

Tuta och kör

När någon får ett epileptiskt anfall får de låta bli att köra bil tills de varit anfallsfria i ett år - tidigare var det två år som gällde i Sverige men vi har anpassat oss till EU:s lagstiftning. Hjärtsjukdom med risk för svimning och dåligt kontrollerad diabetes är andra sjukdomstillstånd som kan göra att någon förbjuds köra sin personbil.

Ändå är det två andra sjukdomar som är de i särklass vanligaste sjukdomsorsakerna till att en bilförare skadar andra i trafiken: demens och alkoholberoende. Då känns det lite märkligt att läsa om den australiensiske mannen med "lätt demens" som skulle köpa mjölk, tog fel avfart och var borta i nio timmar. Påverkat omdöme, någon?

När jag var ny och grön som läkare utgick jag ifrån att människor själva - eller deras familjer - skulle ta initiativet till att lägga bilnycklarna på hyllan. Därför missade jag nog i flera fall att fråga om de faktiskt körde bil. Nu brukar jag när jag ser klassiska demenstecknet "head turning sign" alltid förhöra mig om bilkörning.

Vad är då head turning sign? Jo, när personen man ställer en fråga till vänder sig till den som medföljer - ofta en make/fru - och väntar sig att den personen skall besvara frågan åt dem eftersom de inte förstår eller inte kan formulera ett svar.

Rena natta

Det är mörkt ute här redan vid 15-tiden nu och vi har inte ens nått de mörkaste dagarna än. Jag längtar utomlands, till betydligt sydligare breddgrader än den här, insisterar hårdare på att S tar sina D-vitaminer varje dag och smyger i mig själv en dos då och då också, all fet fisk till trots. När jag klagar lite inför en rysk väninna visar det sig att hon kommer från en stad som har polarnatt. Solen går ner omkring 10 december för att sedan inte komma upp igen förrän 7 januari. Undrar hur många värmeljus IKEA skulle kunna sälja där?

Gamla bekanta och internets förträfflighet

När jag var 17 reste jag och min dåvarande väninna M till Marbella tillsammans. Våra skillnader blev väldigt tydliga för oss där, hon ville tex tillbringa nätterna på ett extremt trångt disco där vi hela tiden blev nypta i rumpan och fick käcka förslag och "komplimanger" av rätt sliskiga killar.
Själv ville jag gå till bögklubben vars personal såg oss som små maskotar och bjöd på champagne, där en tjej och en kille anförda av en karismatisk kille i drag dansade och sjöng (mimade till?) Cleo-cleopatra, la Reina de Nila och där C serverade. Jag tyckte att han var så vacker med sitt solblekta hår, godmodiga leende och vita skrattrynkor i ögonvrån i stark konstrast mot hans solbrända ansikte. Jag minns lyckoruset när han gick ut och plockade en fuchsiafärgad blomma (en fuchsia kanske?...) och hur vi kysstes, sista natten på min resa. Han berättade om sina långa simturer, "it´s my therapy" och bjöd hem mig på te. Eftersom vi skulle med ett flyg tidigt på morgonen, M skulle ha blivit hysterisk och ja, eftersom jag bara var 17 år, så tackade jag nej. Jag tog ett kort då, med min kompakta turistkamera, för att minnas honom. Kortet finns väl någonstans men jag har inte sett det på länge men jag kommer ändå ihåg honom och hans argentinska namn. När jag nu fulgooglar honom ser jag att det har gått bra för honom, han är fotograf och hans modebilder syns i Vogue.

Antony Hegarty/If it be your will

Den här ska jag dö till, om inte något ännu bättre uppenbarar sig de närmaste 70 åren....

Nytt hopp för forskningen!

Kanske kommer forskning att bli riktigt hett nu?
Kvinnan bakom bloggen "Belle de Jour" (om hennes liv som lyxprostituerad) som blev TV-serien "Secret diary of a call girl" har kommit ut ur anonymiteten. Hon heter Brooke Magnanti, enligt artikeln är hon disputerad forskare och höll på att slutföra sin avhandling 2003 då hon pga akut pengabrist valde att etablera sig som call girl.
En sökning på Medline via PubMed (stor databas för medicinska vetenskapliga artiklar) ger dock vid handen att hon har bara tre artiklar publicerade i sitt namn och det 2008 och 2009:




1) Det verkar ha varit ett tidskrävande arbete.
2) Tack och lov för svensk doktorandfinansiering!

Vad är en trevlig kväll?

Kvällen tillbringade vi hos vänner, med vänner. Vi var tre par men det kändes inte som en "parmiddag", det var bara god mat (en ljuvlig förrätt på rökgravat reninnanlår och en fantastisk men mäktig saffranskladdkaka till dessert), gott vin (bl a en mycket god Amarone som jag var alldeles för förkyld för att njuta av i den utsträckning vinet förtjänade det), samtal och spelet Jeopardy! komplett med små knappar att trycka på när man kan rätt svar. Jag har inte haft så långsam signaltransmission från hjärna till hand på mycket länge men kul var det och mitt lag vann. S nattade vi i ett intilliggande rum på en madrass som hon naturligtvis, trots våra "staketbyggnadsförsök", rullade ner från en gång. När det blev dags för oss att ta oss hem hade det kommit flera centimeter mjuk, vit snö. Nu, i november, kan jag glädjas åt snön. I september var jag mindre road. Snart har jag skoter, utförs- och längdåkning och kanske, med S som alibi, pulka att roa mig med.

Vellinge continued

Apropå mina Vellingeinlägg fick jag en länk av Petra R, tack för det!

Dagens favorit bland tidsfördriven

Dagens favorit är Piers Morgans krönikor i Daily Mail.

En intressant detalj är att han på sin webbplats uppger detta om varför han fick sparken från sin redaktörstjänst på Daily Mirror:
"2004 he was sacked following the decision to publish photos of British soldiers apparently abusing Iraqi prisoners of war"
Där nämns ingenting om att bilderna var förfalskningar och inte särskilt skickliga heller, han lyckas faktiskt framstå som något av en grävare istället för sensationssökande med bristande källkritik. Ändå gillar jag honom.

Det hettar till i Vellinge

Sydsvenskan har i dag en chat med Lars-Ingvar Ljungman, kommunalråd i Vellinge. Nu är den avbruten eftersom brandlarmet gått i kommunhuset. Orsaken är oklar, det kan vara Lars-Ingvar som brinner för sina medmänniskor.

Solidaritet är en klubb vid Stureplan, Vellinge är en kom-inte-hit-kommun

"Om man undrar vad Gud tycker om pengar behöver man bara se på vem han ger dem till", så sa min gamle studentkorridorgranne Mattias, kristen med filosofisk läggning. När Vellinge kommun nu är på nyheterna för sin ovilja att ta emot ensamkommande flyktingbarn tänker jag på det. Jag tänker vidare på varför det är de som har mest som försöker smita ifrån att betala till det gemensamma, som TV-licens (moderata ministrar, någon)?
Är mycket pengar en fara för din solidaritet?

Igår på TV-nyheterna (trötta småbarnsföräldrar minns inte vilken kanal) intervjuades bl a en kvinna som bodde granne med vandrarhemmet som är tänkt att bli nytt hem åt barnen. Hon uppgav att hennes man var positiv men hon negativ, som skäl angav hon att när de har gäster brukar dessa ju bo på vandrarhemmet. Skönt att man har sina prioriteringar klara.

Finn fem fel

Från en meny på en restaurang i en stad inte så långt härifrån. Filéns lamhet kan jag inte uttala mig om, inte heller hur åsen smakade eller om det var alkhol i vinet, vi tog det säkra för det osäkra och åt något annat. Särskriven och felstavad mat smakar ofta sämre har jag märkt.

























Läser man kända barnböcker förstår man dock att felstavning är något vi tidigt indoktrineras till, här ur Max dockvagn:

Förkylningsvoodoo

Kokar napparna i fåfäng förhoppning om att slippa återsmittning.

Dialekter och andra sjukdomstillstånd

Här i trakterna talas det utöver vanlig norrländska även samiska och bondska. Det senare är inte ett eget språk (men nästan när det talas rätt). Under ett av mina inhopp på sjukstugan kom ett äldre par in - vem av dem som var patient minns jag inte, de hjälptes åt med berättandet - och de pratade bondska. Då hade jag hunnit höra tillräckligt mycket bondska för att förstå vad som sades. Efter kanske fem minuter kom de på det: Men hur förstår doktorn vad vi säger?! Vi pratar ju bondska!


Ett av mina lokala älsklingsord är mjukas. Det betyder kela, smekas, gosa. Visst är det fint? (och nej, det äldre paret hade inte någon sjukdom som fick mig att associera till att mjukas utan något mer prosaiskt, kanske högt blodtryck?)

Dagens nygamla favorit

Jag har länkat hit förut men då hade Shit my Dad says ca 50.000 följare. Nu har Justin 717576.

Det här hade kunnat vara sagt av min pappa om han a) hade talat engelska som förstaspråk och b) hade gått på roligare piller än de blodtrycksmediciner han tar

Freudianska felsägningar

När jag var i Uppsala på årsmöte för några veckor sen skulle en talhållande akutklinikschef säga något om att ta över "stafettpinnen" men sa istället, högt och ljudligt, "stafittpinnen". Folkets jubel utbröt omgående. När jag i förra veckan jobbade på akutavdelning och hade med mig en trevlig kandidat så skulle hon besvara en fråga om vad vi letade efter på en hjärtsviktspatients ben. Svaret skulle vara "pittingödem" vilket är svullnad pga vätska i vävnaderna så att det bildas en liten grop om man pressar sitt finger emot benet en stund. Istället sa hon, inte lika högt och ljudligt men ändå fullt hörbart "pettingödem".

Det verkar som om läkare och blivande läkare går och tänker på ungefär samma saker som gemene man. Penibelt...
(oj, där var det nära va?)

Dagens nordliga accessoar

(Jag vet, som fotograf är jag betydligt mer klumpig än Klumlik. Dessutom ligger mina ordvitsar som synes på samma nivå som en alkoholdement Göteborgares.)

I vintervana Norrland döms dagens outfit annorlunda

Igår kom vi hem efter drygt två veckor i Stockholm, staden där vissa invånare hellre skulle gå utan överdel än med mössa bland folk. Jag glömde mina handskar där och någon mössa har jag ännu inte hunnit leta fram ur katakomberna under vårt hus. På barnvagnspromenaden i eftermiddags var jag med andra ord inte klädd för årstiden och en mötande rullatortant stirrade på mig som om jag vore vårdintygsmässig*. Jag försökte stirra tillbaka som om jag inte var det men är osäker på hur jag lyckades.




*vårdintyg är det en läkare skriver på någon som bedöms lida av en allvarlig psykisk störning för att kunna kvarhålla personen på psykiatrisk klinik mot dennes vilja

En central del av mitt bloggmissbruk...

Dagens favorit är Ketchupmamman.

Raindrops on roses and whiskers on kittens

I Teletubbies, en av en eventuell guds gåvor till småbarnsföräldrar, har de fyra färgglada varsin favoritsak: Po har en sparkcykel, Lala en boll, Dipsy en hatt och Tinky-Winky skapar bögrykten med sin handväska.
Själv har jag många men nej, Sound of Music är inte en av dem.
Dagens favorit är Hanna Hellquists krönikor.

Med döden som manager

En gammal korridorgranne skrev "Olle Ljungström i mitt hjärta" på Facebook. Jag tänkte genast att han dött och kände ett starkt inre tvång att googla men icke. Han förefaller vara vid liv.
Visst verkade han sjuklig (levercirrhos på etylbas, någon?) i dokumentären men varför utgår jag ifrån att man måste vara död för att bli hyllad? Varför blir man mindre "slut som artist" genom att trilla av pinn, kasta in handduken, expirera?

Tydligen är döda kändisar väldigt populära i reklam för att de inte plötsligt bedrar sina makar/makor, begår brott eller, gud förbjude, vinner "sämst klädda". Är det en parallell, älskar vi de döda artisterna mer för att de inte plötsligt sviker oss med ett uselt album eller är det för att döden gör dem ännu mer ouppnåeliga?

Imorgon kommer jag att älska Stockholm ännu mer (igen). Då styr vi nämligen kosan hemåt norr.

Jag är inte död än

Jag har bara jobbat mycket och ägnat resten av tiden åt att umgås med man, barn, vänner och Stockholm med hennes underbara efterlängtade utbud av allt jag i norr efterlängtade.

Imorgon: hemåt, norrut, mot många flera inlägg.

Nu: mot det stora sjukhuset för en dag av att försöka framstå som förtroendeingivande trots att jag går i pyjamas.

Bra där, Aftonbladet

Har journalisten dyskalkyli eller är det två av OG-medlemmarna som hotat rätt rättsperson?

Jodå, plötsligt händer det.

Det verkar vara en myt att afrikanska länder skulle ha dålig ekonomi. Jag får vara med i Nigerias fattigdomslotteri utan att ens ha sökt - trots att jag har en läkarlön vi lever väl på även nu när T är föräldraledig. Frågan är vad jag ska göra med min halva miljon i USD bara, några förslag?

Döden, döden som Astrid sa

Jag fascineras av dödsfetischismen. Anhöriga som inte är närvarande hos en döende person medan denne/a är vid medvetande och kan ha glädje av besök insisterar på att bli inringda "när det är dags". Om man fått ligga ensam och vara sjuk är det väl inte så farligt att vara ensam i dödsögonblicket? Det måsteröra sig om en osund fixering vid själva dödsögonblicket.

När någon har dött i t ex en olycka verkar det också vara extremt viktigt att personen inte känt någon smärta. Det är knappast smärtfritt att födas men ingen har väl diskuterat hur man bäst bedövar barn som står i begrepp att komma till världen? Missförstå mig rätt: jag tycker att det är sjukvårdens uppgift att lindra smärta, ångest och andra obehagliga upplevelser för människor men kan inte riktigt begripa varför själva dödsögonblicket är den viktigaste tidpunkten i våra liv för detta. Samma personer brukar kunna hävda att det enda rätta sättet att föda barn är obedövad, i svår smärta.

Nej, tänk lite mer på hur ni lever istället.

24 dagar för sent och inte en dag för tidigt

Eventuella amatörpsykologer som läser det här kan ju få fundera på om jag i dag försökt köpa kärlek och acceptans, förbättra min arbetsmiljö, legitimera mitt eget frossande genom att få med andra i det eller om jag bara ville muntra upp mina arbetskamrater. Jag köpte kanelbullar. Vad orsaken nu än var verkade det fungera. Tänk då vad jag skulle kunna åstadkomma med öl.

Yrkesskador II

I dag har jag och några kollegor glatt oss åt att en patient hade testikelcancer.

Vi är inte onda, han var ung (80-talist) och vi tyckte att han var mycket trevlig. Hur hänger då detta ihop?


Jo, vi har träffat flera unga människor med spridd cancer senaste tiden som kanske inte ens lever till nästa år. När det nu dök upp en på avdelningens lista som var så ung och hade cancer - men av en sort som med nästan hundraprocentig sannolikhet kommer att botas - då jublades det av glädje. Vi kanske skulle ha skaffat oss egna liv också när vi ändå var igång?

Fårflocksmentalitet när den är som sämst

Missförstå mig rätt: jag har inget emot riktiga får. Det är den mänskliga versionen jag inte tål, de som gömmer sig i flocken och slutar ta eget ansvar.
Fackföreningar är en måhända nödvändig variant - en sjuksköterska som tillfälligt vägrar hjälpa sjuka för att få upp sin lön skulle få det hett om öronen. En fackförening däremot är ett sätt att späda ut ansvaret så att ingen behöver bära kännbart eller iögonfallande mycket. Det kan jag acceptera.

När 15 personer däremot står vid samma övergångsställe (som inte är en korsning) och väntar på att få grön gubbe trots att ingen tryckt på knappen, då blir jag irriterad på Falling down-nivå.

I baren, Uppsala Slott i förrgår kväll

Jag nöjde mig med vinet till maten.

Ett stånk- och stönskämt direkt ur verkligheten

Nu har jag varit på ett utbildningsmöte och träffat en gammal kompis vilket, trots mycket bra föreläsningar, nog var den allra största behållningen. Bland annat fick jag möjligheten att fråga henne hur en gammal kursare, då åtminstone halvhet, egentligen hade varit i sängen.
"Jaaa, han hade ju ansträngingsastma och blev så dålig mitt i alltihop att vi fick avbryta..."

Undrar vad grannarna kan ha trott om de ljuden?





Den här väldigt passande illustrationen visar enlig källan Riley Childrens hospital en pojke som använder Pulmicort. Bra förtydligande där.

Slutet är nära

I dag hittade jag, tack vare Bloggkommentatorerna, till slutet på Internet. Nu känns det lättare att sova.

Tidigare i dag i Skellefteå

Nightmare outlet. Vem handlar där - och viktigast av allt, vad köper de?

Redligheten om porr

Levi Johnston, far till Sarah Palins första barnbarn, ligger i hårdträning för att vika ut sig i Playgirl.

Marge Simpson viker ut sig i Playboy.

Har både manlig och kvinnlig sexualitet blivit ironisk samtidigt? Nu fattas bara att en tredje tidning tar in närbilder på det släta området mellan Barbies ben också.



Bilderna försnillade från Perez Hilton respektive People mag.

Som vatten på en oplockad gås

Thomas Bodström har ju fått utstå en hel del kritik efter Kalla faktas granskning. När hans närvaro i riksdagen ifrågasatts har han svarat med djärva felräkningar, icke-svar och rena lögner. Det rapporteras att allt rinner av honom, han kallas teflon-Thomas nu.

Det här skulle väl vara det enda som kan knäcka honom, då: Alex Schulman har startat ett eget skräpboksantikvariat där han skyltar Bodströms "Rymmaren" bredvid Jackie Collins, Danielle Steele och en bok som berättar vad som hände före TV-serien "Skilda världar". Inget gör teflonpersoner så nakna och ynkliga som författarambitioner.

Söndag morgon

T och jag turas om att stiga upp med unga fröken S när hon vaknar så varannan morgon får vi sova längre. Igår vaknade hon och tvingade upp T rekordtidiga 05.20, i morse var det min tur vid 05.55. Hur det ska bli när det blir vintertid är något vi börjat fasa lite lätt för. Förr om åren har jag alltid brukat se fram emot att få den där extra timmen men i år är livet annorlunda.

Den tidiga morgonen använde vi till en dryg timmes frukost, lek och påklädning innan vi tog en promenad i våra trakter, det som min Stockholmskollega menar måste vara "Sveriges vackraste plats". Kanske är hon traktorromantiker.

Blog awards 2009

Mitt blogberoende är såpass avancerat att jag faktiskt funderat på vem som vann i de olika kategorierna. Om någon annan som läser detta är lika illa däran som jag finns vinnarna här. Det var mest kids som vann, och så trebarnsmamman Sanna Lundell vars blog jag gillar. Det här var SM, jag läser mest Korpen helt enkelt.

Nu begär Tito Beltran resning

...men om han inte fått resning tidigare skulle han väl inte sitta där han sitter?











Bilden stulen från Aftonbladet

Statusuppdatering

-Halsduken: åter.
-H1N1-vaccinationen: överlevt. Vaknade dock med en kropp som en 90-årig gubbes i morse, stel och öm, på det en massa afte i munnen och lokal ömhet på vänster överarm.
-På TV: nu vet jag inte men nyss hade T hittat Zombie strippers på TV1000. Robert Englund och Jenna Jameson. Undrar hur den här fredagsnatten kommer att arta sig?

H1 ämne

I dag, för sex timmar sedan för att vara exakt, vaccinerade jag mig mot H1N1/svininfluensan. Än så länge känner jag bara av lite ömhet på insticksstället men jag har ju läst teorier om att vaccinet kommit till för att "depopulera" eftersom vi är för många här på jorden för att ekonomin ska kunna återhämta sig.
Naturligtvis! Om man behöver minska ner befolkningen är det ju bra om sjukvårdspersonal och gravida stryker med. När det gäller astmatiker ser jag inte sambandet lika tydligt.
Vaccintroende som jag är hoppas jag att Sverige trots spridd skräck för just det här vaccinet kommer upp i cirka 70% vaccinerade. Då kommer vi förhoppningsvis att slippa en pandemi och även konspirationsteoretiker som inte vågat ta sprutan klarar sig undan. För visst vore Sverige tristare och gråare utan sina konspirationsteoretiker?

Förvånande uttalande om Mona Sahlin

Har hon inte alltid framstått som en högstadiemobbare? Den enda skillnaden är väl att andra högstadiemobbare a) har slutat med sitt överlägsna och nedlåtande beteende och b) går på socialbidrag, sitter i fängelse eller har ett verkligt lågstatusjobb medan Mona sneglar på statsministerposten.

Hitta din diagnos!

Hanna Fridén skriver intressant apropå diagnoser och berättar om sin egen.
För att hjälpa andra som inte hittat sin diagnos än har jag gjort en praktisk liten guide inklusive ICD-10-kod.
På icd.nu kan man hitta ännu fler.


Du är modebloggare:
R29.3 Onormal kroppshållning
R45.1 Rastlöshet och upphetsning
R46.1 Bisarrt utseende
R46.7 Mångordighet och omständlighet som döljer kontaktorsaken
R63.4 Onormal viktförlust

Du är bloggberoende:
F65.3 Voyeurism
F51.0 Icke organisk sömnlöshet
F15 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av koffein
R23.1 Blekhet

Du kommenterar anonymt:
R45.4 Irritabilitet och vrede
R45.5 Fientlig attityd
R62.0 Försenat uppnående av förväntat kroppsligt utvecklingsstadium
R62.8B Infantilism UNS

Du är man och mycket muskulös:
R45.6 Fysisk våldstendens
R78.6 Steroider i blodet
Z55.0 Analfabetism och låg nivå på läs- och skrivkunnighet

Ditt internetdejtande går inte så bra:
R46.0 Mycket låg nivå på den personliga hygienen
R19.6 Dålig andedräkt
R46.2 Märkligt och oförklarligt uppträdande
R14.9 Flatulens
R25.0 Abnorma huvudrörelser
R25.1 Darrningar

Ditt internetdejtande har gått lite väl bra:
R36.9 Flytning från urinröret
X05 Antändning av nattdräkter

Du tror på horoskop:
X22 Kontakt med skorpioner
T63.5 Toxisk effekt av kontakt med fisk
C01-99 Kräfta
R41.0 Desorientering, ospecificerad

Det blev lite mycket igår:
R68.2 Muntorrhet, ospecificerad
R41.2 Minnesförlust, retrograd
R11.9 Illamående och kräkningar
R51.9 Huvudvärk

Du är Sveriges sista indiekid:
R68.3 Klubbfingrar
F19 Psykiska störningar och beteendestörningar orsakade av flera droger i kombination och av andra psykoaktiva substanser

Du är skåning:
R49.2D Gutturalitet

Du är skådespelare:
R45.2 Olycklighetskänsla
R47.8C Kompensatoriskt artikulationssätt
F66.2 Störning av sexuella relationer
F65.2 Exhibitionism

Du funderar på att stjäla det här inlägget till din "3-öre/sidvisning-blogg"
F63.2 Kleptomani
R96.0 Ögonblicklig död

Du inser generat att det inte är första gången du känner igen dig i den här bloggen:
R23.2 Rodnad
T18 Främmande kropp i matsmältningskanalen
T19 Främmande kropp i urinorganen och könsorganen

I engelsmännens ögon är vi konstintresserade kaninkokerskor

Innan jag fick barn brukade jag äta frukost i sängen med datorn i knät och läsa svenska och engelska dagstidningar på nätet. Nu blir det frukost i sängen mer sällan och det är ofta först på kvällen jag hinner läsa nyheter. I dag nämns Sverige i två artiklar jag läst i Daily Mail: dels kommer en målning som nu misstänks vara ett verk av Leonardo da Vincis vänstra hand att ställas ut här nästa år, dels bränner vi kaniner för att hålla värmen. Civilized savages ´r´us.

En annan rafflande klädföljetong närmar sig sin upplösning

Min rosa halsduk är upphittad, frakten är betald och när de har tid (så skrev mannen i mailet!) ska de skicka den. Ett litet Halleluja på det.

DN är hans kanal, men...

Jag pausar i arbetet och läser Maciej Zaremba, DN:s kanske vassaste penna (eller heter det kanske knappigaste tangentbord numera? Jag tillhör ju den knarriga minoritet som kan hantera en telefon med fingerskiva så mitt språk är inte helt modernt) när han skriver om flyktingpolitik respektive recenserar Gellert Tamas bok "De apatiska". Då får jag Lasse Granestrands svar och dagens rövskämt på köpet.

Vådan av att härma dialekter

Min syster och jag har för vana att understryka hur korkat någon uttalat sig genom att citera det på en bisarr Lundaskånska med introverta R och förvånad intonation om ni förstår vad jag menar (dialekter är visst som viner för mig?).

Jag tror att det började redan under barndomens söndagar när vi låg på mage bredvid varandra i mammas och pappas dubbelsäng och läste Sydsvenskans kontaktannonser. Kanske var det "skämmandets njutning", kanske var det "gummipojk sökes för givande samvaro" - det var åtminstone inte "sökes för äktenskap", vi var bara intresserade av de tunga grejerna, det som stod under rubriken Personligt.

Vanligtvis använder vi bara dialekten när vi pratar med varandra, även om våra närmaste vänner nog har hört den någon gång, men så träffade jag P. Han pratade skämtdialekten på fullaste allvar, kanske av födsel och ohejdad vana, vad vet jag? Romansen blev ju för kort för att hinna träffa hans föräldrar och syskon, vi sågs bara några gånger.
När vi pratade i telefon sent på kvällen och jag var trött tog en autopilot i närheten av reptilhjärnan över och svarade på hans uppriktiga fråga om vaddetnugällde med hans, eller min och min systers, dialekt. Vi pratade aldrig om det men där var isen lagd.

Borttappat

Jag har tappat en sjal men inte hoppet om att hitta den. På missingXsom handhar hittegods från Arlanda, Arlanda express, SAS m fl flygbolag och SJ-tåg hittade jag en sjal i rätt färg bland hattar, romaner och insulinsprutor som någon annan förlorat. Nu hoppas jag bara att det är min, det är snö och kallt häruppe och jag saknar den.

Jag hittade en lista på hittegodscentraler också, den kanske kan vara till glädje för någon annan slarva?

Dickkopf-1

I morgon ska jag anstränga mig för att bli en exakt man i Francis Bacons ögon.
“Reading maketh a full man; conference a ready man; but writing an exact man” som han uttryckte det.
The effect of zoledronic acid on serum Dickkopf-1, osteoprotegerin and rankl in patients with paget's disease of bone
är på min att läsa-lista för morgondagen. Dickkopf borde enligt min skoltyska betyda ungefär "tjockskalle" men enligt Google translate blir det på svenska dickkopf (vilket får sägas vara korrekt eftersom det är ett egennamn för ett protein som finns i kroppen hos alla människor). Om man gör något så föraktfullt som att särskriva översätts Dick kopf från tyska till svenska till dick head. Det finns, om jag förstått saken rätt, bara på kroppen hos ungefär halva befolkningen?

Kvällens ekivoka sms i rätt kontext

Ikväll kom ett sms från min syster:
Hälsa T att lillkissen är i den varma sköna tvättstugan ikväll.

För mig låter det som om de hunnit diskutera sina respektive kärleksliv ganska ingående under dagarna när jag var på konferens och min systers man jobbade...men så var det inte.

Under dagarna hos min syster har T ständigt extrautfodrat katterna (trots att de haft orörd mat i stallet) och propagerat för att åtminstone den lilla katten borde få bo inne i huset (trots att min systers man är allergisk och ett stall tidigare ska ha dugt åt en gudsson).
Det här är helt enkelt en katt som trots sin ringa ålder är van att få sin vilja igenom. S som är 13 månader lyckades öppna köksfönstret inifrån åt henne kort efter att bilden togs.

Lika som bär

Liza Marklund




Beate Teresa Kjellman

Exile on Priest street

Nu är vi hemma i norr igen. Vi lyfte 15.45 från ett soligt Skåne där man kunde sitta ute utan ytterkläder. Vi landade i Skellefteå vid 19.45 efter ett stopp på Arlanda, vid 21.45 ungefär var vi framme. Min favoritsjal/halsduk försvann på vägen. Det är snö här. Suck.

Led på tiden?

Klockren!

Varför har Pajala så ont om kvinnor?

Enligt Aftonbladet rapporterar kinesiska media om en hemlig lesbisk stad i Norrland.

Kan den ligga här någonstans?

Vem tar hand om T när jag är borta?

När jag kom tillbaka från min konferens hade T ett Hello Kitty-plåster på handen. Jag antar att han skadat sig och i detta östrogendominerade hushåll bara hittat Hello Kitty-plåster, alternativt att han fått hjälp av Fröken J, 7 år. Min sistahandshypotes (ha) är att det faktiskt är vad han säger till handen när jag är borta: well hello, Kitty... (infoga valfritt pussyskämt här)

Arge snickaren och sjukskrivning

Ikväll har jag sett Arge snickaren med min syster och funderat på hur det kommer att gå för mannen i huset, "Lollo", som enligt programmet var sjukskriven. Försäkringskassan har ju tidigare dragit in sjukersättningen till personer som klarat att gå hemma och renovera vilket var precis vad han, med lite stöttning men ändå, gjorde framför TV-kamerorna. Kanske får vi veta hur det går i ett framtida inlägg på Dagens Lokaltidningsbesvikelse ?

Pianobaren på Wallanders stamhak

Hotellet jag just bott på hade enligt sin hemsida pianobar. När jag kom in i restaurangen första gången satt det en man vid pianot och spelade.



Han visade sig vara en skyltdocka och pianomusiken var förinspelad. Inte bara mysigt utan även classy så det förslår.



Hotellet figurerar flitigt i Wallanderfilmerna men vissa detaljer känns mer the Shining.