När jag var 17 reste jag och min dåvarande väninna M till Marbella tillsammans. Våra skillnader blev väldigt tydliga för oss där, hon ville tex tillbringa nätterna på ett extremt trångt disco där vi hela tiden blev nypta i rumpan och fick käcka förslag och "komplimanger" av rätt sliskiga killar.
Själv ville jag gå till bögklubben vars personal såg oss som små maskotar och bjöd på champagne, där en tjej och en kille anförda av en karismatisk kille i drag dansade och sjöng (mimade till?) Cleo-cleopatra, la Reina de Nila och där C serverade. Jag tyckte att han var så vacker med sitt solblekta hår, godmodiga leende och vita skrattrynkor i ögonvrån i stark konstrast mot hans solbrända ansikte. Jag minns lyckoruset när han gick ut och plockade en fuchsiafärgad blomma (en fuchsia kanske?...) och hur vi kysstes, sista natten på min resa. Han berättade om sina långa simturer, "it´s my therapy" och bjöd hem mig på te. Eftersom vi skulle med ett flyg tidigt på morgonen, M skulle ha blivit hysterisk och ja, eftersom jag bara var 17 år, så tackade jag nej. Jag tog ett kort då, med min kompakta turistkamera, för att minnas honom. Kortet finns väl någonstans men jag har inte sett det på länge men jag kommer ändå ihåg honom och hans argentinska namn. När jag nu fulgooglar honom ser jag att det har gått bra för honom, han är fotograf och hans modebilder syns i Vogue.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar