Här i trakterna talas det utöver vanlig norrländska även samiska och bondska. Det senare är inte ett eget språk (men nästan när det talas rätt). Under ett av mina inhopp på sjukstugan kom ett äldre par in - vem av dem som var patient minns jag inte, de hjälptes åt med berättandet - och de pratade bondska. Då hade jag hunnit höra tillräckligt mycket bondska för att förstå vad som sades. Efter kanske fem minuter kom de på det: Men hur förstår doktorn vad vi säger?! Vi pratar ju bondska!
Ett av mina lokala älsklingsord är mjukas. Det betyder kela, smekas, gosa. Visst är det fint? (och nej, det äldre paret hade inte någon sjukdom som fick mig att associera till att mjukas utan något mer prosaiskt, kanske högt blodtryck?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar