Bekänna färg

I en ort här i norr hände det sig en gång att en man dömdes till fängelse för skattebrott. För att detta inte skulle dra vanära över familjen informerades omgivningen om att han skulle bege sig utomlands, till soligare breddgrader, en tid.

Hela samhället visste att han hade ett fängelsestraff att avtjäna, sådan är små samhällens natur att allt sprider sig, snabbt som en präriebrand, från mun till mun och från hus till hus.

När han återkom från sin "resa" hade hans familj köpt ett solarium så att han på några dagar kunde fullborda illusionen. Ingen låtsades om något annat än att han verkligen varit på en strand någonstans.

Jag undrar vad de vet om mig?

Vit jul, jul i vitt

Det har varit någon form av bloggupprop om vit, dvs helnykter, julafton på flera bloggar. Då tänker jag på minnesvärda berusningar och minns med ett leende en patient som kom in för att han inte mindes. Eftersom sjuksköterskan som tog emot inte visste hur hon skulle prioritera honom fick jag träffa en medelålders man, milt sagt vodkadoftande, som just kommit till akuten ackompanjerad av sin nyktra hustru.

-Berätta om besvären som gjort att du kommit hit.
-Jag har minnesluckor.
-Om du blåser i den här alkomätaren bara...du har 4,3 promille. Jag tycker att det verkar helt normalt att få minnesluckor när man har så mycket alkohol i kroppen, det som är förvånande är väl snarare att du är helt vaken och går att prata med?
-Jag har varit mycke´ fullare förr och då fick jag inga minnesluckor.

Hur svarar man på det? Jo, med en spruta med vitamin B1 och en remiss till Beroendeakuten.

ICA recenserar

Hur känns det att skära i lik?

När jag som Lundastudent lade alldeles för stor del av månadens budget på att gå på bal (vilket hände ganska ofta, väl investerade pengar trots löksoppa en vecka emellanåt) dök frågan nästan alltid upp. Där satt vi alltså, flicka och pojke i våra finaste kläder, avnjutande en trerätters middag med tillhörande drycker och spirituell konversation. "Vad läser du då?" kändes som en ganska relevant fråga men "läkarlinjen" var svaret som ofelbart enkelriktade konversationen. Fascinationen för döda är uppenbarligen så stark att den slår all inlärd samtalsetikett (jag ser en möjlighet att spaltkonkurrera ut Magdalena Ribbing om läsarfrågorna här men väljer att avstå).
Det kändes inte speciellt trevligt alls kan jag meddela, vi försökte alla slippa men insåg till sist att vi var tvungna. En modell eller en 3D-simulering tillät åtminstone mig att koncentrera mig mer på det som var tanken bakom, nämligen att lära anatomi. Dissektioner handlar inte om inlärning: det är en bisarr initieringsrit till en utdöende sekt där man kallar varandra "Bäste broder"

Håriga bud

Hanna Fridén vars blogg jag tror mig ha hyllat tidigare har fått kommentarer om att hon är en dålig förebild efter ett erkännande om att hon rakar sig under armarna. Då minns jag våren i ettan i gymnasiet när jag inte rakade benen.

En klasskompis (som faktiskt hade lite man boobs efter att ha minskat sin träningsdos från 7 dagar/vecka till att titta på sporten på TV - om han orkade...) klappade mig på benen en dag när jag hade shorts och minimal stubb. Det fick honom att utbrista "öööh, läskigt, kan du inte typ vaxa dom istället" (nej, vi hade ingen som helst relation och han borde ha gett fan i mina ben redan från början).
Tvärförbannad bestämde jag mig för att låta håret på benen växa. Jag minns att jag var väldigt generad hela tiden som min ganska missriktade protest varade - men jag frös åtminstone inte.

Hypnos för hemmabruk

Jag hittade till en ny blogg nyss, Sonja Abrahamsson heter hon och bloggen heter Burriburr. Hon är rolig och Västerbottning, kan det bli bättre? På bloggen ligger ett klipp uppe med en kille som dansar till Michael Jacksons "Bad" och han har de största moobs jag någonsin sett. Han måste ha implantat, jag ser ingen annan förklaring. Även om han bara tränade pectoralis- och biceps borde tex underarmarna vara mer muskulösa. Trots ett växande obehag kunde jag inte slita mig från klippet och jag stängde inte av det trots att jag ville. Nu ska jag titta på det igen.

Att skriva sitt liv som de blå männen

När min pappa var barn under andra världskriget längtade han efter fred och resor till de platser långt borta med exotiska namn han bara läst om i böcker. Då var det till Timbuktu han lovade sig själv att åka om det någon gång blev fred igen. För snart ett decennium sedan gjorde jag den resan i hans ställe och sann mot pojkböckerna red jag på en kamel ut i Sahelöknen med en tuareg som guide. Han berättade om hur en man hos hans folk när han börjar komma till åren skriver ner sin historia åt sina barn. Han berättar om sina resor, drömmar och tankar för dem, han skriver sitt liv.
Han hade inga barn än, hans fru var bara 16 år, och han var analfabet. För mig var det svårt att få ihop att en person jag hade så intressanta diskussioner med, att någon så nyfiken, som tänkt och lärt så mycket, inte hade tillgång till ett skrivet språk. Han höll på att lära sig skriva - på arabiska eftersom han var muslim, inte på sitt eget språk - för att kunna följa traditionen. Efter det försökte jag lite försynt att få mina föräldrar att skriva om sina liv. Nu, med ett eget barn, funderar jag på vad min generation kommer att lämna kvar. Om våra resor: Resedagboken.se. Om våra drömmar och tankar: bloggar och om händelserna i våra liv: Facebook. Jag undrar om kvaliteten blir bättre av att vi övar så mycket på skrivandet eller om det som betyder något drunknar i all text. Mitt barn kommer aldrig att läsa om mina drömmar och min pappa kommer aldrig till Timbuktu.

Killar med koll

Enligt DN ser killar med koll ur såhär. Den där armen bakom nacken, är det en motsvarighet till modebloggarposen för tjejer där man står med korsade ben?

Känslan för några dagar sen

Sen kom SKATTEÅTERBÄRINGEN.

PPM-hysterisk

Ibland retar jag mig på kvällspressens sensationssökande formuleringar men i dag är jag nöjd: Expressens grava överdrift ("så räddar du PPM-pengarna") fick mig att gå in på min PPM-sida för första gången på kanske två år. Nu klurar jag på vad jag ska byta mina två förlustfonder till. Jag minns panikstressen när systemet med eget ansvar var nytt: vad skulle man välja? Bråttom var det också.
Till dags dato har jag 86 531 kr på mitt PPM-konto. Det kan inte ha gjort skillnad på många tusenlappar att jag hann med den där gången. Nu ska jag försöka dubbla mitt innehav så fort som möjligt! Två av mina fem fonder har gått minus sedan starten, båda tillhör Swedbank. Det är dags att byta bort dem nu.

PPM-innehavet kan man se genom att logga in med bankid (eller personlig kod) på ppm.nu .
Expressens investeringsråd kan kanske vara till hjälp - eller så förlitar man sig på PPM-doktorns råd eftersom de ger goda råd helt gratis. Tyvärr misslyckas jag med att googla fram någon bild på en guldrullator men det är förstås målet.

Dagens julklappstips

Tillverka dina egna sexleksaker av Matt Pagett. Här lär man sig knyta en läderpiska, snickra en dubbeldildo och vara kreativ med en mogen melon "och andra grönsaker". Jag minns hur det var förr, när ungdomarna fick nöja sig med en dammsugare eller en bidé! Tiderna förändras men minnet av en sån här julkapp lär ju komma att bestå, åtminstone om paketet öppnas i "rätt" sällskap.


99:- på Bokus, 96:- på Adlibris.