fredag 18 december 2009

Hur känns det att skära i lik?

När jag som Lundastudent lade alldeles för stor del av månadens budget på att gå på bal (vilket hände ganska ofta, väl investerade pengar trots löksoppa en vecka emellanåt) dök frågan nästan alltid upp. Där satt vi alltså, flicka och pojke i våra finaste kläder, avnjutande en trerätters middag med tillhörande drycker och spirituell konversation. "Vad läser du då?" kändes som en ganska relevant fråga men "läkarlinjen" var svaret som ofelbart enkelriktade konversationen. Fascinationen för döda är uppenbarligen så stark att den slår all inlärd samtalsetikett (jag ser en möjlighet att spaltkonkurrera ut Magdalena Ribbing om läsarfrågorna här men väljer att avstå).
Det kändes inte speciellt trevligt alls kan jag meddela, vi försökte alla slippa men insåg till sist att vi var tvungna. En modell eller en 3D-simulering tillät åtminstone mig att koncentrera mig mer på det som var tanken bakom, nämligen att lära anatomi. Dissektioner handlar inte om inlärning: det är en bisarr initieringsrit till en utdöende sekt där man kallar varandra "Bäste broder"

Inga kommentarer: