Min syster och jag har för vana att understryka hur korkat någon uttalat sig genom att citera det på en bisarr Lundaskånska med introverta R och förvånad intonation om ni förstår vad jag menar (dialekter är visst som viner för mig?).
Jag tror att det började redan under barndomens söndagar när vi låg på mage bredvid varandra i mammas och pappas dubbelsäng och läste Sydsvenskans kontaktannonser. Kanske var det "skämmandets njutning", kanske var det "gummipojk sökes för givande samvaro" - det var åtminstone inte "sökes för äktenskap", vi var bara intresserade av de tunga grejerna, det som stod under rubriken Personligt.
Vanligtvis använder vi bara dialekten när vi pratar med varandra, även om våra närmaste vänner nog har hört den någon gång, men så träffade jag P. Han pratade skämtdialekten på fullaste allvar, kanske av födsel och ohejdad vana, vad vet jag? Romansen blev ju för kort för att hinna träffa hans föräldrar och syskon, vi sågs bara några gånger.
När vi pratade i telefon sent på kvällen och jag var trött tog en autopilot i närheten av reptilhjärnan över och svarade på hans uppriktiga fråga om vaddetnugällde med hans, eller min och min systers, dialekt. Vi pratade aldrig om det men där var isen lagd.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Håhå plötsligt fick jag en flashback till Sydsvenskans PErsonligt - vad kul minns allt gummimannen som alltid ville ha unga pojkar. Mannen som sökte kvinnor med mycket hår under armarna. Och mannen som inte var så nogräknad utan båda könen gick bra bara man var snäll.
"båda könen gick bra bara man var snäll". Det kunde kanske ha blivit jag om jag inte träffat T ;-). Varför internetdejtar folk när denna guldgruva erbjuder potentiella partners med så mycket större originalitet?
Skicka en kommentar