Pappaledigt

Nu är jag på konferens medan T och S är hos min systers familj. Utöver rent medicinska spörsmål har vi under middagen även hunnit prata om den svenska föräldraförsäkringens förträfflighet.
Jag tänker på den manlige kollega som för drygt 15 år sen hade stålsatt sig inför ett samtal om pappaledighet med sin chef. Chefen var känd för att tycka att föräldraledighet var för kärringar och absolut inget för hans manliga anställda. Han brukade skryta om att inte ha varit hemma en dag med sina barn(låter som någon som vid det här laget har >2 skilsmässor i bagaget va?).
Efter att ha tillbringat natten på förlossningen och nu kunde titulera sig pappa stegade han nervöst in på chefens rum: -Jo, det är så att jag har blivit pappa...
-Gratulerar, gratulerar, det var ju glada nyheter!
-Jo, så nu skulle jag vilja be om pappaledighet...
-Men naturligtvis, självklart ska du få ledigt! Ta du hela eftermiddagen!


Nu ska jag njuta fördelarna med att vara barn- och mansledig och sova ostört hela natten i en stor hotellsäng.