T och jag turas om att stiga upp med unga fröken S när hon vaknar så varannan morgon får vi sova längre. Igår vaknade hon och tvingade upp T rekordtidiga 05.20, i morse var det min tur vid 05.55. Hur det ska bli när det blir vintertid är något vi börjat fasa lite lätt för. Förr om åren har jag alltid brukat se fram emot att få den där extra timmen men i år är livet annorlunda.
Den tidiga morgonen använde vi till en dryg timmes frukost, lek och påklädning innan vi tog en promenad i våra trakter, det som min Stockholmskollega menar måste vara "Sveriges vackraste plats". Kanske är hon traktorromantiker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar