Spännande, Janne!

Ingår det rättstavning? Jag frågar för en väns räkning

Lika som bär eller "Plötsligt händer det"

Allt är lätt på Internet

Är det bara jag, eller....

...borde Aftonbladet ha gjort "val 2010" lite mer framträdande?

The butler did it...

Så rart att Bodström, när han får veta vad de testar för, nekar att lämna drogscreeningprov till P3:s sjuksköterska. Kanske kan man få lite "ren" urin av den där butlern som Socialdemokraterna utlovar, att ha i ett provrör och lämna vid behov?

Vilka är ni egentligen som kommer hit och läser ibland?

Det här är hursomhelst sökorden som fört er hit:

Food for thought

Jag läser gärna engelska och amerikanska tidningar på nätet. Time magazine är en av mina favoriter, de skriver om viktiga och allmängiltiga ämnen - som det här:

En fot snö

Tänk, före årsskiftet köpte jag billiga "ta tre par, betala för två"-strumpor och ett av paren såg ut så här, täckta av kitschiga silversnöstjärnor. Då tänkte jag att säsongen för dem skulle bli kort.



I dag snöar det för tredje dagen på raken häruppe. Jag tänker inte "nu emigrerar vi" utan "valuta för pengarna".

Det är inte hur man har det utan hur man tar det som spelar roll.

Att spela den hand som livet delat en

I söndags lyssnade jag på P2 medan jag körde till flygplatsen för en vecka i Stockholm. Två manliga journalister intervjuade Johan Norberg, svensk gitarrist som kanske är mest känd från Eva Dahlgrens "Vem tänder stjärnorna?". Han berättade om hur hans liv med gitarr började, hur hans karriär utvecklade sig tills han plötsligt började få svårt att kontrollera först vänster lillfinger, sen vänster ringfinger och efter det även höger pekfinger pga fokal dystoni. Bara två veckor efter att han fått bortopererat metallskrot från en tidigare steloperation var inspelningen med Eva Dahlgren. Eftersom han knappt kunde spela satt han med gitarren i knät och lekte fram ljuden som ibland låter som en fiskmås och sällan som en gitarr.
Han kom att experimentera med öppna stämningar och utvecklade, likt Django Reinhart som hade en skada på vänster lill- och ringfinger, ett alldeles eget sound. Även om det numer är oerhört krävande att spela menade han att det var hans problem med händerna som gjort att han nu istället för att vara en duktig men anonym studiomusiker är en musiker med ett alldeles eget uttryck, klanger som ingen annan har.
Jag fick ståpäls i nacken av att lyssna på det här programmet med en intressant person som berättar sin historia, blandat med bra musik. Det var länge sen håret reste sig i nacken på mig men ännu längre sen jag lyssnade på P2. Radio, someone still loves you.

Brighton rock.

Sommaren då vi var femton år var vännen E och jag på språkresa i Brighton. Utanför ett affärscentrum brukade en av livet något tillrufsad, av spriten närmast halvupplöst man stå och sjunga och det med en fantastisk röst, klangfull, lite rökig och så spräckte han den på precis rätt ställen. Jag tänkte då att hans röst borde ställas mot en gossopran, kanske med ett försiktigt piano i bakgrunden, och jag kan fortfarande höra glimtar i mitt huvud av hur jag tänkte att det skulle ha låtit.

Innan avtagsvägarna i livet passerats, en och en, kan man fortfarande bli vad man vill i livet. Kort efter det tror jag att min möjliga stig mot att producera musik försvann bakom mig och jag har aldrig tittat tillbaka. Nu hittade jag det här hos 30+ och det är det närmaste musiken i mitt huvud som jag faktiskt hört genom mina öron. Gossopranen heter Frida Snell och den åldrade Jesus är naturligtvis Freddie Wadling.

"">