När jag var liten (och fram till för kanske 10-15 år sen) var det Levi´s jeans som gällde. Lee kunde vara ok, Wrangler var lite B, sen fanns det billiga märken som man inte ville synas i. "You wanna know what comes between me and my Calvins? Nothing." hade vi inte ens hört talas om.
När jag första gången läste om någon som just startat ett lite mer exklusivt jeansmärke tänkte jag: hur tänkte de här? Det kommer ju aldrig att konkurrera ut Levi´s och Lee?
Jag har hört att någon på ett skivbolag tänkte ungefär lika begåvat när de tackade nej till the Beatles med motiveringen att gitarrbaserad musik var ute och aldrig skulle bli populärt igen.
Numer köper jag oftast andra märken som både är snyggare och dessutom har bättre passform- saknar jag Levi´s snor jag ett par 501:or av T. Däremot kan jag sakna deras reklam som introducerade en ny generation för den bästa musiken en något tidigare generation åstadkommit.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar