fredag 25 september 2009

Räddare i nöden

För några dagar sen, i gott sällskap över en bit mat på en utomhusservering kom diskussionen in på hur man gör när någon ligger sovande/medvetslös/död på trottoaren. Alla var vi överens om att man måste kolla om personen verkar behöva en ambulans eller bara en längre skönhetssömn. En tyckte det var äckligt att röra vid främmande människor som möjligen har tveksam hygienstandard. Hon brukar försiktigt peta på personen med foten för att se om han/hon rör på sig.

Förfärligt och nedlåtande att använda foten tyckte en annan. Hur gör hon då? Jo, hon brukar istället peta lite på den eventuellt medvetslöse med en pinne.

E, en kompis från studenttiden var på väg hem från någon alkoholcentrerad studenttillställning på den gamla goda tiden när han stötte på en man som inte gick att väcka (oklart om han använde foten eller en pinne för att fastställa det). Det var vinter och minusgrader och mannen på trottoaren låg direkt på det kalla underlaget. E kom ihåg att det är viktigt att förhindra fortsatt avkylning genom att isolera en skadad eller sjuk från underlaget. I ljuset av en snilleblixt la han först sin egen jacka under mannen för att sedan lägga sig bredvid och dra upp mannen på sig själv. Slutligen ringde han 112 på sin mobiltelefon.

När polisen, det blåljus som var först på plats, såg dem ligga där ville de bara ta med sig E som de tyckte verkade ha störst problem. Till sist nöjde de sig ändå med den medvetslöse mannen.

2 kommentarer:

petra sa...

alltså... om man inte kan ta i en person som ligger till synes medvetslös på marken så har man rätt stora problem. Eller öppnar pinn/fot- personerna inte dörrar i affärer, bär kundkorgar, tar i pengar eller håller i sig i något på tunnelbanan?

Norr om redligheten sa...

Lustigt nog är båda två kloka, roliga och empatiska människor. Jag blev tvungen att revidera mina fördomar mot pinn-/fot-folket.